I mitt arbete som terapeut är jag främst inspirerad av relationell och existentiell terapi.
Vad utmärker relationell terapi?
Inom relationell psykoterapi betonas människans behov av relationer för att kunna utvecklas och må bra. I de nära relationerna under uppväxten skapas relativt stabila relationsmönster mestadels omedvetet. Dessa bär vi därefter med oss och de aktiveras i mötet med nya personer/situationer.
Många som söker terapi känner att de behöver hjälp att hitta sig själva och kunna vara sig själva i olika sammanhang. Andra känner sig ensamma och behöver hjälp att skapa bättre, mer öppna och ärliga relationer till andra. Ibland kan problemen bestå av mer specifika symtom som ångest, depression eller tvångstankar, men gemensamt för alla är en önskan att komma över de hinder som begränsar livet. I relationell psykoterapi söker man på ett flexibelt och personligt sätt möta patienten och en grundtanke är att skapa ett förtroendefullt samarbetsklimat som en bas för att komma till rätta med problemen. Relationen mellan terapeut och klient betraktas som en ömsesidig samarbetsprocess.
"Bara när vi har mötts och inte behöver ropa, bara på samma avsats, lika högt eller lågt, bara öga mot öga, med både grand och bjälke, och en
tvekande vädjan innerst i ögonvrån, upphör det onda ekot"
Anna Greta Wide
Vad utmärker existentiell terapi?:
Grundtanken i den existentiella terapin är att vi människor stiger in i livet i ett bestämt ögonblick och i en bestämd situation – en familj, en kultur, en tidsanda och med en given kropp. Inget av detta har vi valt men måste förhålla oss till under resten av våra liv. Sådana är de grundvillkor som vi människor delar, men vi har också frihet, förmåga att förändras, kapacitet att välja, handla och har därför möjlighet att reparera, omdefiniera och ompröva våra liv. Vi är, som allting annat i världen, i ständig rörelse.
Inom existentiell terapi ses människors bekymmer och lidande som en möjlighet till att finna en utgångspunkt för arbetet med
att forma ett liv som man vill och kan leva. I terapin uppmuntras klienter att beskriva, klargöra och reflektera över sina
livserfarenheter och öka sitt medvetande om sina sätt att se på och förhålla sig till tillvaron: världen, andra och sig själv.
I terapin uppmuntras människors nyfikenhet och på och relation till livsdilemman - livets stora frågor om kärlek, mening,
lidande och död. En av de mer välkända existentiella terapeuterna, Emmy van Deurzen uttrycker det kärnfullt: ”När jag inte
berövar dig ditt rum och du inte berövar mig mitt, skapas ett nytt, öppnare rum mellan oss, och här kan vi skapa handlingar”